Han tog tag i mitt hår, drog mig genom lägenheten och sa till mig att sätta mig ner på golvet. Sen lämnade han mig där en stund. När han kom tillbaka drog han mig upp i håret och tryckte upp mig mot väggen. Han slog mig i ansiktet och höll en hand hårt, hårt runt min hals. Om jag försökte röra honom tog han tag i mina armar och tryckte dem mot väggen och slog mig sedan i ansiktet. Han hade sin mun bara någon millimeter från min, jag kunde känna hans andedräkt och höra hans andetag. Om jag försökte pussa honom slog han mig i asniktet.

Det låter så jobbigt, men det var helt amazing.

Det finns ju en låt som går "slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever" eller något liknande. Hur som helst kom den som reklam på spotify förra sommaren. Jag fick sådan otrolig lust att bli slagen i ansiktet. Jag skrattade lite åt det men tänkte inte mer på det sen. Någon månad senare fick jag otrolig lust till att bli slagen i ansiktet igen, denna gången såg jag till att bli det också.

Jag fick en hand runt halsen och lavetter i ansiktet. Jag kunde inte andas och det gjorde ont. Men det var inte hemskt, det var underbart. Dagen efter hade jag foundation i skolan för första gången på flera år. Att ha blåmärken i ansiktet känndes så förbjudet, så roligt och så pinsamt på samma gång.